30-taggare
Lennart Sammelin sköt en 30-taggare under älgjaktens första vecka i år. "Det blev ett alldeles perfekt skott och allt gick helt enligt instruktionsboken. Till det hade jag väl också 90 procents tur", säger han. Foto: Kjell QvarnströmFullträff i älgskogen
En trettiotaggare - alla jägares högsta dröm
Vettasjärvi. Skovlarna från en 30-taggad älg förbereds just nu för att hängas upp på bästa trofeplats hemma hos Lennart Sammelin.- Det är ju alla jägares dröm att fälla en sådan, det är ju den man är ute efter, säger han om djuret han sköt under älgjaktens första vecka.
Lennart Sammelin har varit jägare i 42 år. Han började som 18-åring, när han fick licens på ett så kallat klass ett-vapen, men hade börjat vistas i skogen redan långt innan dess.
Möttes vid myren
Det var i torsdags som han fick in den stora fullträffen som jägare.
- Jag kom gående vid myrkanten och älgen var på väg över Myrholmen då vi möttes. Det var som bara wow, när jag såg vad det var jag hade framför mig. Sedan var det bara att göra som man brukar, säger Lennart Sammelin och berättar att det var ett nytt gevär han hade med sig och att det skott älgen fick var det första han avlossade med den bössan.
Underskrift : John |
Åteljakten på vildsvin
Åteljakten på vildsvin är verkligen en ”gör det själv-jakt”. Ju mer jägaren jobbar med sin åtelplats och utvecklar denna, ju fler vildsvinsbesök blir det.
När du misstänker att du har vildsvin i dina jaktmarker är det väldigt lätt att få detta bekräftat – även om du inte kan se spårstämplar eller bökningar i marken.
Åteljakten börjar med inköp av tjära, tipsar Bo Magnusson i Smygehamn
Köp en burk trätjära och bestryk ett träd av mindre värde. Trädet kommer att skadas av grisarna behandling. Stryk ut tjära från marknivå och cirka en meter upp.
Stryk även ut lite tjära så högt du når på stammen. Då förs tjärlukten vidare med vinden längre bort och gör det lättare för svinen att hitta till tjärträdet.
För att skydda sig mot parasiter i huden älskar vildsvinen att stryka sig i tjäran, som även fungerar som myggolja för grisar.
Tjäran drar minst lika bra som foder och måste finnas på varje grisåtel. Tjäran lockar även vildsvin vintertid!
Det finns inget att ta fel på när grisarna varit och gnidit sig mot den tjärade trädstammen. Det sitter långa borst i den tjära som är kvar. Runt stammen är markskiktet uppsparkat.
Nu stryker du på igen – tjockt och klibbigt skall det vara.
Steg två – rulletunnan
När grisarna nu kommer regelbundet till din tjärade trädstam är det dags för steg nummer två. Rulletunnan kan sysselsätta grisarna i timmar. Det fina med denna är att det är endast grisarna som har förstånd till att rulla tunnan för att få ut innehållet.
Man vet att grisarna varit framme när tunnan är tom och så slipper man mata duvorna med dyrt foder.
En begagnad plasttunna som rynmmer cirka 50 liter med lock, som går att försluta, kan oftast fås för cirka 50 kronor.
I tunnans sida borras hål. Prova dig fram. Hålen får inte vara för stora, då tömmer grisarna tunnan för snabbt och så kommer det mycket vatten in i tunnan när det regnar.
I bottens centrum borras ett hål, så att ett rep av plast kan stoppas in. Därefter slås en stor knuta på insidan.
En stolpe slås ner i marken. Repet från tunnan, cirka två meter, görs ordentligt fast i stolpen.
Vildsvinen älskar majs men ärtor och vete kan duga.
Tunnan laddas med tre till fyra kilo och ställs upp.
Har du tur hittar grisarna tunnan snabbt. När du kommer till åtelplatsen och ser att tunnan ligger ner och är tom kan du räkna med regelbundna besök framöver.
Grisarnas sök efter foder sker tyvärr nästan alltid efter mörkrets inbrott. Väntan kan bli lång – och kall.
Steg tre – bygg en vakkoja
Därför är det lika bra att nu ta steg nummer tre och bygga en ordentlig vakkoja, eller kanzel som tyskarna med lång erfarenhet av vildsvinsjakt kallar detta slutna jakttorn för.
Först byggs en bock att ställa kojan på. Denna bör vara cirka två och en halv meter hög. Bygg kojan så hög att du kan stå upp i den och så bred att man kan sitta två man i bredd – det är kul att ha en kompis med och titta på grisar.
Golvet som du sätter kojan på skall sticka ut en bit. Då du får en liten ”balkong” med räcke runt om där du kan stå när du skall gå in eller ut ur kojan.
Detta ökar säkerheten när det är mörkt. Kojan utgör ett ordentligt vindfång och måste därför säkras ordentligt. En jägare i en vakkoja är inte utsatt för regn och rusk och lämnar mindre vittring.
Placeringen är viktig.
I Skåne är sydvästliga vindar vanliga och kojan bör placeras därefter. Det gäller att inte lägga vittring över åtelplatsen. Luktsinnet är grisens bäst utvecklade sinne.
Sätt upp en foderautomat
Kanske har du inte möjlighet att se till din åtelplats dagligen. Då finns möjligheten att bygga en foderautomat. Man köper själva hjärtat och sätter på en behållare och bygger en ställning att montera det hela på.
Själv har jag mycket goda erfarenheter av Accufeed II, som kostar cirka 1 200 kronor. Jag har tre Accufeed igång. De kan ställas in att kasta ut två gånger per dygn. Jag har ställt in dessa så att de kastar ut lite mer än ett kilo majs varje gång. Grisarna är mycket förtjusta i majs, så denna lilla mängd räcker för besök nästan varje natt.
Första utkastet skall vara precis när det blir mörkt och andra utkastet tre till fyra timmar senare.
Kastar automaten ut när det är ljust blir det fåglarna som äter upp det mesta. Ligger tiderna skilda åt kan automaten till och med attrahera två grupper av grisar.
Grisarna vänjer sig vid ljudet från automaten och står ofta och väntar på att den skall gå igång – genast är de där. Det går med andra ord styra grisarnas ankomsttid till åtelplatsen med automaten. Själv målar jag allt på åteln svart för att det inte skall synas och jag förhoppningsvis skall få ha grejorna i fred.
Sött bröd är svingott
Bröd tycker grisarna också mycket om, gärna så sött som möjligt. Rotfrukter såsom potatis och sockerbetor går också bra. Bröd har jag själv utfordrat med under lång tid. Jag lägger ut brödet cirka 50 meter från min kanzel, men med närhet till skydd för svinen.
Grisarna är väldigt försiktiga. De brukar rusa ut från skydd och snabbt sno åt sig ett bröd för att sedan snabbt återvända till skydd och där under mycket smaskande äta upp brödet.
När de varit på åtelplatsen en stund och ätit och inget händer känner de sig säkrare och visar sig mer ute på det öppna.
Utfodringen av grisar är inte bara ett jaktmedel och ett sätt ha behålla grisarna på den egna jaktmarken. Utfordringen hjälper till så att fler grisar överlever, suggorna får fler ungar oftare.
Men möjligheten att lättare fälla vildsvin på åtel får förstås inte innebära att kultingförande suggor skjuts. Skott vid åtel gör det möjligt att skjuta på rätt grisar. Skytten kan även i lugn och ro välja bra skottlägen för att undvika skadskjutningar.
Det är också viktigt att förvalta stammen rätt och inte skjuta fler grisar än vad området kan anses producera med hänsyn till markens storlek och biotop.
Studera grisarna före skottet
Det är klokt att lägga mycket tid vid många tillfällen för att studera grisarna på åtelplatsen innan skott avlossas.
När du har koll på vilka grupper som besöker din åtel kan du med säkerhet välja ut de djur som kan komma ifråga för avskjutning. Tänk på att grupper nästan alltid består av suggor med ungar. Skjuts suggan bort för ungar som fortfarande diar (de ungarna är i regel randiga) så betyder det oftast att ungarna dör.
Själv skjuter jag gärna 70 kilos grisar som är utsökta att äta.
När det är mörkt är det svårt att bedöma grisens storlek. Men jag har min rulletunna att jämföra med. Har vildsvinet lika stor kropp som min tunna så brukar de väga ungefär 70 kilo levande.
Finns det felfärgade grisar (till exempel grisar som är vita med prickar) skjuter jag gärna dessa i första hand, men först när de har nått rätt storlek. Sparar man på suggorna har man alltid grisar i markerna.
Låt galtarna leva!
Galtarna kommer i regel ensamma till åteln och stora galtar brukar inte vara så goda att äta. Därför låter dem leva och de får göra nytta i grisaveln.
Det betyder visserligen att jag missar trofén som galtens betar kan bli. Men hellre en levande galt i skogen än betarna på väggen och galtens kött som hundfoder.
Det är nästan alltid mörkt när grisarna kommer. Bra optik i såväl handkikare som kikarsikte är ett måste. Kikarsiktet bör ha belyst riktmedel.
Såväl mörkersikten som ”eftersökslampor” monterade på bössan är förbjudet att använda vid jakt.
Det går bra att strö ut halm på åtelplatsen och sedan strö spannmål i denna. Grisarna får då jobba lite samtidigt som den ljusa halmen gör det lättare att se dem. Vi har tolv fullmånar på året – utnyttja dem!
Åteljakten innebär också att man kan avlossa mycket bra skott med stöd och på rätt djur.
Följ frambenet upp med hårkorset
Normalt skall inga eftersök behövas och grisarna går inte långt från skottplatsen om du följer frambenet upp till nästan hälften i kroppen, då ligger de oftast i smällen.
Tänk på att kolla så att det inte finns några djur bakom den gris du siktar på. En dold gris kan skadskjutas med ett genomskott.
Har du inte själv en eftersökshund har du talat med vän, som ställer upp oavsett klockslag.
Vildsvinsåteln drar också till sig annat vilt som finns i markerna, till exempel älg, dovhjort, kronhjort, rådjur, räv och grävling och inte minst fåglar. Kanzeln är alltid ett bra pass.
Själv brukar jag sätta mig en timme före solens nedgång. Ofta kommer mindre galtar ensamma för att äta före de andra – de hamnar i min frysbox!
Åteljakten på vildsvin – rätt bedriven – är spännande och säker. Börja med att tjära en trädstam idag!
Underskrift : John |
Vildsvin
Trots ökad jakt växer vildsvinsstammen så det knakar.
En ny forskningsrapport, beställd av LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) visar att det nu finns cirka 80 000 vildsvin i landet. Den svenska vildsvinsstammen ökar med 13 procent per år, enligt rapporten.
Antalet vildsvin fördubblas vart femte år, konstateras det i LRF-rapporten.
Det märks bland annat i statistiken för viltolyckor i trafiken, där vildsvinen börjar få en allt mer framskjuten position i en del län.
– Vi närmar oss en gräns för hur många vildsvin som borde få finnas i Skåne och Sörmland.
Det kommenterar Lars Sävberger samordnare i SES-gruppen – ett samarbetsorgan som ska förebygga viltolyckor.
Årligen fälls cirka 30 000 vildsvin.
Värdefull jaktlig resurs
Arne Karlsson, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, tycker att det är fel att bara fokusera på de problem som vildsvinen kan orsaka. För markägarna är vildsvinen även en värdefull jaktlig resurs.
Det gäller särskilt i områden där lodjur gjort att rådjur och annat småvilt minskat drastiskt.
En tydlig trend är att vildsvinsjakten ger upphov till nya samarbetsformer mellan olika jaktlag och markägare. Ett exempel är Marks kommun i Västergötland. Där planerar jägare, markägare, LRF och andra intresserade att bilda ett nätverk.
Syftet är att tillsammans försöka dämpa den expanderande vildsvinsstammen.
Ska kartlägga vandringar
Enligt jägaren Hans-Eje Persson finns antagligen 20-30 området. Inom några år kan stammen fördubblas. Med hjälp av lagrade rapporter i en databas ska vildsvinens vandringar kartläggas. Nätverket ska även se till att det bildas en akutgrupp som rycker ut innan grisarna hinner förstöra på åkrarna.
Underskrift : John |
